I Gustavstorp utanför Mörrum, i en pampig gammal skolbyggnad från 1900, bor Anna Deutgen och hennes familj. En plats där man möts av både historia och kreativitet. För Anna handlar livet om att skapa med händerna och se potentialen i saker som andra lämnat bakom sig.

Det doftar linoljefärg och nybryggt kaffe när man kliver in i köket och Anna står på tå och tar fram kaffekopparna i de höga skåpen som hon byggt själv.

Köket – hjärtat i den gamla skolan. Det märks direkt när Anna börjar berätta:

– Det här köket har verkligen fått ta tid, säger Anna. Jag hade aldrig byggt något liknande tidigare. Och det handlar inte om några färdiga stommar. Jag har byggt allt från stommar till bänkskivor själv och lärt mig en himla massa på vägen. Mycket är dessutom återbruk.

Anna hämtade under processen två kök helt gratis. Ett från 30-talet men när hon inte fick det att passa in så sålde hon det vidare. Det andra var ett komplett modernt kök.

Några skåp blev arbetsbänkar i min snickarverkstad, några lådor byggdes in som dolda sockellådor och både induktionshäll, varmluftsugn och diskmaskin kostade alltså inte ett öre.

– Det hade inte passat med ett supermodernt kök här inne. Huset har en gammal själ och jag ville att den ska få leva kvar. Jag ville att köket ska skulle ut som om det alltid har funnits här.

Det är just detta som gör köket så speciellt. Här möts byggnadsvård, kreativitet och funktion i en miljö som känns både varm och personlig.

Återbruk som livsstil

Anna beskriver sig själv som en ”mångsysslare” och för henne är återbruk en livsstil.

Hon växte upp på en bondgård tillsammans med fyra syskon, där det var självklart att laga, spara och använda saker på nytt.

– Det var naturligt att man tog hand om det man hade och hittade nya användningsområden i stället för att köpa nytt. Min pappa rev gamla hus och tog hem dörrar, fönster och byggmaterial som fick nytt liv. Jag har nog lärt mig därifrån att se potential i saker och att se möjligheter i det som andra lämnar bort, säger hon och skrattar.

– Jag är helt besatt av att skapa med händerna. Jag behöver det för att må bra. Och jobbar man som jag vid en dator större delen av dagen så är det skönt att få göra saker med händerna.

– ”Aktiv vila” är min grej. Jag har alltid något nytt på gång och det är i det praktiska arbetet som jag finner min återhämtning.

Från skolgård till levande fjäderby

Utanför skolans väggar breder en prunkande trädgård ut sig, fylld av liv. Här bor inte bara familjen utan även en skara kalkoner, höns, gäss, ankor och katter. Anna kallar det själv för sin ”fjäderby”.

– Jag älskar djur, jag önskar att vi haft en lada så jag kunde ha ännu fler! Egentligen skulle jag nog ha bott på en gård. Djur är fantastiska, de håller mig sällskap i trädgården och möter mig glatt när jag kommer hem från jobbet, och det blir goda ägg också!

När familjen flyttade till den gamla skolan fanns här i princip ingen trädgård alls, bara några enstaka buskar. Idag har Anna förvandlat den till en levande plats med både köksträdgård, murad damm, stenläggningar, blomsterodling, hönshus och en loge – en friggebod för gäster sommartid och förvaring vintertid – som hon byggt själv med stora delar av återbruk.

Koll på läget med lokalt hjärta

Anna har varit trogen Sparbankskund sedan födseln, så när det väl blev dags för husköp var valet enkelt. För henne handlar bankrelationen om mycket mer än bara siffror; det handlar om trygghet och att ha en mänsklig kontakt.

– Det är viktigt med personlig kontakt och goda råd, men framför allt värdesätter jag att Sparbanken i Karlshamn ger tillbaka till lokalsamhället. Som nu när de hjälpte Svängsta Samhällsförening med den sista finansieringen av det som kommer bli Blekinges största aktivitetspark. Att använda vinsterna för att investera i oss som bor här är så himla fint! Sparbanken i Karlshamn är liksom kryddan på moset. Det är också bra att ha banken nära – personer man lär känna och som hälsar glatt när man möts på stan, istället för att bara mejla via ett formulär.

Annas inställning till sin ekonomi speglar hennes livssyn i stort; det handlar om trygghet, långsiktighet och att medvetet välja bort det klassiska ”ekorrhjulet”.

Har du koll på läget?

– Min filosofi är enkel: konsumera mindre, gör det mesta själv och återbruka mer – både för miljön och för ekonomins skull. På så sätt har jag koll. Jag väljer hellre tid framför pengar och jobbar medvetet inte heltid för att kunna prioritera mitt skapande. Jag låter renoveringar ta tid, som vinden, som tog sex år att färdigställa. Sprider man ut arbetet och kostnaderna över tid känns det inte lika mäktigt. Och måste allt verkligen gå så himla fort?

Nästa dröm: Ett orangeri

Trots att listan på avklarade projekt är lång, sinar aldrig inspirationen. Anna är långt ifrån färdig.

– Drömmen är att bygga ett orangeri. Med stora glaspartier, snickarglädje, vindruvor och tomater. En plats där jag kan odla, sy och förlänga säsongen mellan ute och inne. Jag har en helt makalös plan, jag har redan samlat ihop alla fönster och en helt fantastisk pardörr, avslutar hon med ett leende.